tidigare:

Jag tyckte filmen var jätte bra, jag förstod nu varför killarna verkligen skulle vara med och se de. Jag kunde till och med höra dom snyfta ibland. De här killarna var inte så tuffa som dom såg ut, tänkte jag och log lite för mig själv. Men jag kunde inte hjälpa att känna hur tunga ögonlocken blev, jag var verkligen trött nu. Jag kunde inte hålla emot längre. Jag somnade där med huvudet i Louis knä.

--------------

Jag vaknade i soffan dagen efter av att Harry hade satt sig på min mage. Jag hostade till och han märkte att jag vaknat,

- Godmorning my owl! Skrattade han.

- Was that necessary? grymtade jag.

- Oh yes it was! It’s ten AM. You need to go out to the kitchen now!

- Alright alright. Muttrade jag och svepte in mig i filten jag hade över mig samtidigt som jag gick mot köket.

Där stod Louis och lagade frukost. Bacon och ägg skulle det bli. Harry kom in i köket och sa,

- Don’t worry, I have helped him. It’s not going to taste disgusting.

Jag skrattade och vi åt. Det smakade verkligen inte äckligt, det kanske var Harrys förtjänst. Jag mins att han har sagt att Louis inte är särskilt bra på att laga mat och att det är han som brukar laga mat åt honom.

Men klockan hade hunnit bli mycket och jag var tvungen att åka så att jag skulle hinna hem innan Alexandra. När vi svängde in på gatan ser jag Alexandra framför oss. Skit också, vi hann inte före henne.

- Stop here, Alexandra is there in front of us. Sa jag och Louis stannade vid sidan av vägen kanske fyra hus ifrån.

- Does it look like I did put this clothes on this morning and just went off to buy coffee? Frågade jag och försökte kamma ur en tova ur håret med fingrarna. Varför skulle jag ha så långt hår.

- You look beautiful!

- Oh thats just what you say.

- No, I mean it. Han lutade sig framåt och vi kysstes.

- Before you go, it’s something I want to tell you. Sa han, nej det här kändes inte bra. Vad var det nu?

- Are you going to EF Summeranza tomorrow?

- Yes, I will.

- Good, because then we’re going to meet. Don’t tell anybody, but we are the secret band.

- You are? Wow, cool! But everyone are going to be there, how can we meet?

- We will figur something out!

Jag kysste honom hej då innan jag gick mot huset. Oturligt nog låg tunnelbanan åt andra hållet, så det skulle inte riktigt se ut som om jag kom därifrån. Jag fick väl bara hoppas på att Alexandra inte var i närheten av ett fönster. Vårt rum låg ju mot baksidan så jag hoppades på att hon skulle vara där.

När jag svängde in på tomten såg jag Alexandra i fönstret i hallen, hade hon inte kommit längre? Attans. Hon mötte min blick och tittade undrande på mig.

- Were have you been? Frågade hon så fort jag stängde dörren. Jag försökte dölja min rodnad så gott det gick samtidigt som jag svarade,

- I have just been out for a walk and did grab a coffee. Did you have a nice time at the Parker? Frågade jag mest för att byta samtalsämne.

Hon pratade på om att dom hade lyssnat på One Direction och försökt ta reda på om Louis hade någon tjej eller om han bara menade Harry. Han hade tydligen twittrat ”I had a really great dinner tonight. Now movie time with my date + the boys.”. Jag rodnade ännu mer och det var ett rent under att Alexandra inte märkte någonting. Hade han skrivit det på twitter? Åh, jag gillade verkligen den här killen. Och att han vågade skriva det på twitter. Helt galet! I och för sig hade han inte skrivit mitt namn. Men ändå. Jag kunde inte riktigt förstå att han verkligen gillade mig.

Jag var inte kontaktbar den dagen, jag svarade på allt med mm, ja, nej och kanske. Men Alexandra, ouppmärksam som hon var, babblade på som vanligt om killar, One Direction, EF Summeranza och andra grejer som föll henne i smaken.

Innan jag somnade den kvällen gick jag igenom allt vi gjorde och sa på våran första dejt. Ord for ord och steg för steg. Tillslut orkade jag inte håla ögonen öppna och jag somnade.

-----------------------

tidigare:

Jag sprang iväg in till vårat rum och lyckades hälla ut alla kläder på golvet i jakt efter en rödvit randig klänning med vit rund krage. Jag blåste håret lite snabbt så att det inte skulle vara blött, därefter stoppade jag ner min Iphone och plånbok i en liten brun läderväska. Jag hängde väskan över axeln och gick ut till vardagsrummet.

- Wow, you look amazing! Sa Louis med ett leende på läpparna.

-Thanks! Sa jag och vi sa hej då till Marie och gick ut till Louis bil.

----------------------------------

Vi tog vägen om killarnas lägenhet eftersom Louis inte ville ha på sig sina blöta kläder.

Lägenheten var helt klart en upplevelse att vara inne i. Den var jätte stor och killarna hade varsitt jätte stort rum. Liam och Harry’s rum var städade och rena medans de andra killarnas rum var total kaos. Värst av alla var Louis, han hade stenkoll på var allting fanns men det såg ut som ett bombnedslag.

Jag gick ut till köket för att prata med Niall som satt och åt, under tiden Louis bytte om. Vid det här laget hade jag insett att Niall äter i princip hela tiden.

- So what are you guys doing tonight? Frågade han.

- Actually, I don’t have a clue. Louis has made up something.

- You never know what Louis can come up with. Skrattade han.

Louis kom in i köket och vi sa hej då till Niall och åkte iväg.

Han stannade bilen utan för ett jättehögt hotel, jag tänkte vad ska vi nu göra. Men vi gick in och tog hissen hela vägen upp till toppen. När vi klev ut ur hissen fick jag en wow känsla. Det var panorama fönster åt alla håll och du kunde se i princip hela London här uppifrån.

- Do you like it? undrade Louis.

- Like it? I love it, this is so amazing!

Vi satte oss vid ett bord och fick in menyerna. Priserna var skyhöga, jag tittade på Louis.

- Do we really have afford this. I don’t have. Let’s go to a sheaper place.

- No, it’s on me. Pick what ever you want.

Jag tog en kycklingsallad och Louis beställde en hamburgare. Tydligen har man snabbmat på fina och dyra restauranger också.

Maten var fantastisk och jag kunde inte sluta titta ut över London’s gator och byggnader. Det här var första gången jag var själv med Louis och jag hade inte tänkt på hur lätt det var att prata med honom. Det fanns inga pinsamma tystnader eller kommentarer. Det kändes bara för bra för att vara sant. Men allt måste ju ha ett slut, för natten kom och vi lämnade restaurangen med den helt fantastiska utsikten.

- Wanna go to your place or maybe my place? Frågade han lite trevande.

- I would love to come with you. Sa jag.

- But, I don’t know if I’m allowed. I’m calling Marie.

- Hello?

- Hey, its me, Hedvig.

- Oh, hi Hedvig. Isn’t you having a good time? Sa hon lite förvånat.

- Of course I’m having a good time. Actually a very good time. Is it okey if I stay at Louis house tonight?

- Can I trust him?

- Oh, you sounds like my mother and we have only known each other in a week. Haha, but he is really nice and I think you know who he is..

- I know who he is Hedvig, I’m only messing with you. He are one of the boys in One Direction and of course you can be with him over the night. Have fun and be home before eleven, Alexandra is coming 11.30

Jag sa hej då till Marie och vände mig om mot Louis,

- So your place huh. Han skrattade och jag kunde inte låta bli att skratta jag med.

- Yes my place it is.

Vi hyrde en film och köpte en stor godispåse på vägen hem till killarnas lägenhet. Jag kunde för allt i världen inte förstå hur det här kunde hända. Jag skulle sova över hos Louis från One Direction. Jag som aldrig ens hade haft en pojkvän förut.

Vi klev in i lägenheten och hälsade på killarna. De skulle prompt vara med och se filmen. Det var ju en romantisk komedi och tydligen deras favorit, så detta skulle de absolut inte missa. Jag som inte sett Love Actually kunde för allt i världen inte förstå hur dom kunde vara så fästa vid den.

Jag och Louis la beslag på den ena soffan medan Zayn, Liam och Niall kastade sig i den andra. Och det slutade med att Harry fick sitta på en kudde på golvet. Vi satte på filmen och lät absolut inte resten av killarna smaka på vårt godis. Jag la mig ner i soffan med huvudet i Louis knä och han la armen om mig. Så här nära honom trivdes jag.

Jag tyckte filmen var jätte bra, jag förstod nu varför killarna verkligen skulle vara med och se de. Jag kunde till och med höra dom snyfta ibland. De här killarna var inte så tuffa som dom såg ut, tänkte jag och log lite för mig själv. Men jag kunde inte hjälpa att känna hur tunga ögonlocken blev, jag var verkligen trött nu. Jag kunde inte hålla emot längre. Jag somnade där med huvudet i Louis knä.

-----------------------

Är sjukt trött idag, men jag har fått lite läsare vilket gör mig glad. Skulle gärna vilja ha ännu mer respons. Tack på förhand!

tidigare:

Alexandra somnade och jag tog fram min mobil och uppdaterade min twitter, ”I had an amazing day today. Can’t imagen this language trip to be any better!”. Jag såg att Louis hade skrivit ”Great day in the studio as usual, It was even better today because of one singel reason”. Åh, han är så perfekt. Jag skickade iväg ett sms till honom, ”Tell Harry that I got his hood and I just want to say, I miss you. godnight, Hedvig xx”. Jag fick svar nästan direkt, ”He knows, but thats good because now I have a reason to meet you again. Sleep sweetly, Louis xx”. Och även den natten somnade jag med ett leende på läpparna.

-------------------------------------

Det hade nu gått en vecka utav tre i London. Jag trivdes som fisken i vattnet. London var verkligen min stad, den var till och med bättre än vad jag hade väntat mig. Engelskan gick som på räls och inga läxor hade vi. Men jag hade inte träffat killarna på tre dagar. Jag funderade mycket på vad den där kyssen betydde, tänk om den inte betydde någonting för honom. Att han bara lekte med mig. Men jag fick små söta sms då och då, vilket fick mig på bättre humör.

På eftermiddagen låg jag ute vid poolen och tecknade det sista på porträttet av Louis. Alexandra var ute på stan eller någonting och paret vi bodde hos hade åkt iväg för att handla. Jag fick ett sms från Louis, ”hi sweetie, what are you doing? xx”. Jag svarade så snabbt jag kunde, ”I just lying by the pool and drawing with the house all by myself xx”. Sen fick jag inget svar, han skulle väl på någon intervju eller någonting som vanligt.

En halvtimma senare ringde det på dörren. Jag blev lite rädd, skulle jag våga öppna? Det kanske var någon kompis till dom som bodde här. Jätte pinsamt. Jag gick mot dörren och bestämde mig för att öppna den. Och vem stod där om inte Louis. Jag slängde mig om halsen på honom. Men kom på att det kanske jag inte skulle göra, jag backade lite och tittade ner i marken. Han skrattade och sa,

- I’m here to pick up Harrys hood. Sa han. Jag blev förvånad och såg nog väldigt besviken ut.

- Haha, I’m only kidding. Of course I’m here to met you! Jag skrattade och slängde mig om halsen på honom igen. Denna gången kändes det inte fel och han snurrade mig ett varv sådär som alla killar gör när dom får tillbaka tjejen i romantiska komedier.

- Can I come in? Frågade han.

- Of course, but this is only because the couple who lives here are away and shopping. Skrattade jag och vi gick igenom huset och bak till poolen.

- Oh, there we have me. It’s really beautiful Hedvig. Sa han till mig samtidigt som han tog upp teckningen.

- It’s for you. Take it.

- Really? Thank you. Han gick fram mot mig och kysste mig. Jag fick den där känslan igen som om jag skulle falla för att benen inte lydde mig. Han tittade på mig en liten stund innan han lyfte upp mig i famnen,

- What are you doing? Wait, noo... Längre hann jag inte, han hoppade i poolen med mig i famnen. Jag stack huvudet över ytan och kunde inte låta bli att skratta när jag såg Louis frisyr.

- What did you do that for? Sa jag och skvätte lite vatten på honom. Han skrattade och svarade,

- I thought you were to hot, you needed to cool down a bit. Sa han och skrattade, jag kunde inget annat än att skratta jag med.

Vi klev upp ur poolen och satte oss på kanten och dinglade med bena i vattnet.

- I have really missed you. Sa jag och tittade på Louis där han satt i sin vitblå randiga tröja som var nästan helt genomskinlig nu.

- I have missed you to. And like I said in the pool, you really do look amazing. Jag rodnade och både han och jag lutade oss framåt och mötte varandras läppar. Lika fantastiskt varje gång hann jag tänka innan jag hörde någon harkla sig bakom oss.

Jag vände mig om och såg Marie, kvinnan i huset.

- So what do we have here? Sa hon med lite retsam röst.

- uhm, I sorry! He will be going now.

- Oh, not at all my love. You’re welcome to bring boys to my house. Just tell me next time, right?

- I promise!

- But why are you all wet? Sa hon lite förvånat när hon upptäckte att vi satt där alldeles nerdränkta i vatten.

- Oh haha, Louis threw me in the pool. Sa jag och Louis skrattade lite generat.

- Ah, I see. Wanna come in and get a dry towel?

- Yes! sa vi båda i kör. Jag följde med henne för att hämta handdukar medan Louis väntade i vardagsrummet.

- Please don’t tell Alexandra about Louis, okey? Frågade jag.

- Why honey?

- It’s just that.. no, please just don’t tell her.

- If you say so. Sa hon och log.

Vi gick ut till Louis med handdukar. Det var tyst en stund innan Louis frågade Marie,

- Is it okey if I borrow Hedvig to night?

- Of course! Alexandra is sleeping at the Parkers house tonight, so otherwise you would be alone. Sa hon och tittade på mig.

- What are we going to do? Sa jag kanske lite för entusiastiskt, Louis skrattade och sa,

- You will se. Go and put something dry end nice on while I talk to Mrs..

- Smith. Fyllde Marie i.

- Mrs Smith. Sa han och log.

Jag sprang iväg in till vårat rum och lyckades hälla ut alla kläder på golvet i jakt efter en rödvit randig klänning med vit rund krage. Jag blåste håret lite snabbt så att det inte skulle vara blött, därefter stoppade jag ner min Iphone och plånbok i en liten brun läderväska. Jag hängde väskan över axeln och gick ut till vardagsrummet.

- Wow, you look amazing! Sa Louis med ett leende på läpparna.

-Thanks! Sa jag och vi sa hej då till Marie och gick ut till Louis bil.

------------------------------------

Kanske dåligt uppdatering men hoppas ni gillar den..!! ;)

tidigare:

- I like to come! sa jag och skrattade. Vi åkte iväg och var snart framme, jag tittade ut och såg massor utav tjejer en bit bort som jag antog var fans. Sen såg jag ett ansikte jag kände igen, Alexandra. Hon fick inte se mig med killarna. Jag drog lite i Harrys tröja,

- Is it okey if I borrow that, my friend is one of those girls outside and I don’t want her to se me.

- Of course you can. Sa han och tog av sig sin gråa hood, nu hade han bara en svart ramones t-shirt på sig. Tjejerna skulle bli galna tänkte jag samtidigt som jag gömde håret under luvan och klev ut ur bilen.

----------------------------------------------

Skriken fick nästan mina trumhinnor att spricka. Killarna verkade vana och mötte fansen för att ta bilder och skriva autografer medan jag smög in genom dörren och väntade där. I genom fönstret kunde jag se Alexandra skrika av glädje. Hon lyckades få en bild med både Harry och Zayn innan Paul sa åt killarna att gå in.

- Wow, that was crazy! My ears, who can you just akt like nothing?

- We are used to it, so who of those girls were you friend? Frågade Harry.

- It was the one with brown hair and a floral dress.

- Alright, so you haven’t told her that you met us? Frågade Liam undrande.

-No, you told me not to and I don’t think I should take to hear her screaming and stuff like that. Svarade jag och skrattade lite, killarna skrattade också.

Killarna började jobba och dom gick iväg var för sig då och då för att spela in solon. Jag satt ute i något slags sällskapsrum, tillsammans med alla förutom Louis som var och sjöng sitt solo. Liams flickvän kom och hälsade på, hon var riktigt trevlig. Jag satt och pratade med henne en stund innan jag ursäktade mig och gick på toaletten.

När jag kom ut från toan var jag millimeter från att gå in Louis. Vi skrattade och försökte gå förbi varandra men gick åt samma håll hela tiden. Vi stannade upp och det blev en pinsam tystnad innan båda öppnade munnen samtidigt.

- You..

- I..

- Haha, you go first. Skrattade jag.

- Hedvig, I think you is a great girl. Sa han, mina kinder blossade och jag visste inte riktig vart jag skulle ta vägen.

- And I really like you.

Hände det här på riktigt, sa just en utav dom snyggaste killarna i världen sa att han gillade mig. Jag visste inte vad jag skulle säga.

- I like you to, Louis. Mumlade jag fram, det var ju sant hade jag insett.

- What were you going to say?

- I just said that...

Längre än så hann jag inte innan han böjde sig fram och la handen om min nacke och kysste mig. Det var så fantastiskt att jag trodde jag skulle falla ihop. Han gjorde mig så knäsvag.

- I think you is so cute when you blush like that. Sa han och log mot mig. Jag fnissade lite försiktigt och han skrattade.

- Shall we? Sa han och pekade åt hållet där jag kommit från. Jag nickade och vi gick under tystnad bredvid varandra tillbaka. Vi satte oss i soffan och Louis la lite diskret armen om mig. Den ända som märkte något var Harry som tittade frågande på mig. ”shut up” mimade jag till honom och han skrattade.

Jag var där ett tag innan Louis körde mig hem. Jag trodde inte att jag skulle våga det men jag pussade honom på kinden innan jag klev ur bilen. Och lägligt nog kom jag precis i tid till middagen.

- So what did you do today? Frågade Alexandra. Jag försökte låta bli att rodna och svarade,

- I found a cafe and sat there drinking coffee and drawing a little bit. And you? Frågade jag för att byta samtalsämne. Jag visste ju redan vad hon hade gjort.

Hon babblade på om hur fantastiskt snygga killarna var i verkligheten och visade autograferna och bilderna. Jag skrattade åt henne lite för hon verkligen strålade av lycka när hon pratade om det. Efter ett tag gick vi och la oss och jag upptäckte att jag fortfarande hade Harrys tröja på mig. Vad bra tänkte jag, då har jag en anledning att träffa dom igen.

Alexandra somnade och jag tog fram min mobil och uppdaterade min twitter, ”I had an amazing day today. Can’t imagen this language trip to be any better!”. Jag såg att Louis hade skrivit ”Great day in the studio as usual, It was even better today because of one singel reason”. Åh, han är så perfekt. Jag skickade iväg ett sms till honom, ”Tell Harry that I got his hood and I just want to say, I miss you. godnight, Hedvig xx”. Jag fick svar nästan direkt, ”He knows, but thats good because now I have a reason to meet you again. Sleep sweetly, Louis xx”. Och även den natten somnade jag med ett leende på läpparna.

----------------------------

Läs vidare för mer noveller..

tidigare:

Jag log för mig själv. Klart att de inte hade hittat killarna, dom hade ju pratat med mig hela eftermiddagen. Jag hade ju lovat Louis att inte säga någonting till någon, så jag försökte dölja mitt leende så gott det gick.

Alexandra somnade och jag låg vaken och funderade på om detta verkligen kunde vara på riktigt. Fem stycken killar såg mig och pratade med mig. Men pojken med den randiga tröjan och blågröna ögonen. Jag fick den där känslan att jag bara ville ta på hans hår och ge honom en kram. Den känslan hade jag aldrig upplevt förut.

---------------------------------------------------------

Morgonen kom, jag vet inte om jag sov någonting överhuvudtaget. Alexandra verkade i alla fall inte märka att jag var i en annan värld. Inte fick jag mycket gjort på lektionerna heller. Men vad gjorde det? Jag smet iväg till fiket igen, jag kom på att jag inte hade hört av mig till Louis. Så jag köpte en kaffe och slog mig ner vi samma plats som sist. Jag tog fram numret och skickade iväg ett sms, ”I know who you are, you are One Direction”. Jag la ner telefonen och tog fram mitt ritblock. Denna gången målade jag inte hus, jag målade en pojke i randig tröja med brunt hår och blågröna ögon. Mobilen durade till, jag läste ”Look out through the window.” och vände mig om. Och vilka stod inte där om inte One Direction. Jag skrattade och dom vinkade åt mig innan dom gick in. Jag kom på vad jag satt och målade på och drog snabbt åt mig blocket. Men Harry som hade slagit sig ner bredvid mig, ryckte åt sig blocket innan jag ens hann blinka.

- oooh, look who we have here. Sa han retsamt.

- I know this person. Fortsatte han och skrattade lite. Jag kände hur mina kinder blev rödare och rödare.

- Who is it? frågade Liam. I want to see!

- You can see by your self, here. Sa Harry och la ner blocket på bordet. Det här kunde bara inte hända, så fruktansvärt pinsamt.

- That definitely is Louis! sa Niall. It’s like a picture, so god!

- I want to see myself! Sa Louis och Liam skickade blocket till honom. Jag höll samtidigt på att sjunka längre och längre ner på stolen. Önskade att jag kunde gömma mig under bordet.

- Wow this is reallyreally good! Why did you draw just me? Frågade han. Jag nästan viskade,

- It was you I remember the most.

- People use to remeber Louis, because he never can shut up, haha. Skrattade Harry.

- Oh, shut up Harry! This is really good. Sa han sen.

- Thanks! var det ända jag fick fram. Killarna verkade känna av den pinsamma tystnaden som uppstod. Niall bröt tystnaden,

- So, did it really take one day to figure out who we were? Frågade han.

- No, I googled you last night and found out. But Alexandra got home and I wasen’t allowed to tell a friend remeber? Killarna skrattade. Vi pratade ett tag och jag fick deras mobilnumer och dom frågade efter mitt twitter namn.

- I really don’t use twitter that often. I maybe going to start. It’s hedvig_berg. Svarade jag. Jag loggade in på twitter och hade fått fem nya följare, Louis_Tomlinson, NiallOfficial, Harry_Styles, Real_Liam_Payne och zynmalik. Jag följde dom tillbaka och twittrade, ”have met some really nice guys, they got me to start using twitter again.” Efter en liten stund kom det upp en tweet från Louis, ”having coffee with the guys and talking to a really great girl”. Jag blev röd om kinderna igen och killarna skrattade åt mig.

- You wanna come with us to our studio? Frågade Zayn.

- Like now?

- Yes, otherwise we will have to leave you now. Skrattade Louis.

- I like to come! sa jag och skrattade. Vi åkte iväg och var snart framme, jag tittade ut och såg massor utav tjejer en bit bort som jag antog var fans. Sen såg jag ett ansikte jag kände igen, Alexandra. Hon fick inte se mig med killarna. Jag drog lite i Harrys tröja,

- Is it okey if I borrow that, my friend is one of those girls outside and I don’t want her to se me.

- Of course you can. Sa han och tog av sig sin gråa hood, nu hade han bara en svart ramones t-shirt på sig. Tjejerna skulle bli galna tänkte jag samtidigt som jag gömde håret under luvan och klev ut ur bilen.

----------------

tidigare:

- Who’s Paul? Frågade jag dom andra killarna.

- It’s our lifegaurd. Svarade Liam lite tveksamt.

- You guys got a lifeguard? Why!?

- umn, we are like pretty famous here in England and actually everywhere else in the world. Sa Zayn som hade varit ganska tyst under tiden.

- Are you? What do you do? Sing?

-Yes, most girls in you age know who we are. I don’t think we should tell you who we are. You have to figur that out by your self. Sa Harry och blinkade åt mig.

---------------------------------------------------------

Louis kom tillbaka in igen och gjorde tummen upp. Det var okej, dom kunde kör mig hem. Jag plockade fram adress kortet och visade det för chauffören.

I bilen hem fortsatte killarna att babbla på om allt och ingenting. Dom var verkligen roliga och jätte lätta att prata med. Jag kunde inte för allt i världen inte förstå hur lilla blyga jag hade lyckats bekanta mig med något känt pojkband inom bara fyra dagar i London. Jag avbröts i mina tankar av att jag kände att någon kollade på mig. Jag tittade upp och Louis mötte min blick. Jag rodnade och vände bort blicken. Jag kunde fortfarande känna hans ögon på mig men jag vågade inte titta på honom igen.

Strax därefter stannade bilen till och vi var framme. Jag var ju tvungen att skaffa mig något mobil numer eller någonting så att jag kunde få tag på dom igen.

- So, you are really not going to tell me who you are? Can I at least get a phone number or a twitter name? I want to meet you guys again.

- No we definitely don’t going to tell you! retades Harry. Jag räckte lekfullt ut tungan mot honom.

- And if we gave you our twitter names you vill know who we are straight away. Sa liam med sin lugna röst.

- But I can give you my phone number if you promise to call directly when you know who we are! And you is not allowed to ask a friend for help. Skrattade Louis medans han gav mig en papperslapp med ett numer på.

- And please don’t tell anybody about the cafe! If the fans get to know about it, we can’t go there anymore. And they really have the best cake I ever eaten. Suckade Niall, vi skrattade åt honom. Jag sa hej då till killarna och gick in i huset med ett leende på läpparna.

Alexandra hade inte kommit än, kanske hade dom hittat dom där killarna hon snackade om. Jag hoppades verkligen att hon skulle komma snart, hon fick inte missa middagen för då skriver kanske familjen upp att hon är dålig på att passa tider. I och för sig verkar dom vara helt okej och väldigt snälla. Dom tog oss till och med på bio redan andra dagen och bjöd dessutom på allt. Dom hade också visat oss lösenordet till deras internet så både jag och Alexandra kunde surfa så mycket vi ville. Och nu när Alexandra inte var där tog jag tillfället i akt och googlade ”harry, louis, niall, zayn and liam”. Jag fick upp flera hundra tusen träffar. Killarna tillhörde One Direction, bandet som Alexandra och alla hade varit och letat efter. Jag hade ju lovat Louis att ringa med engång jag kommit på det. Men jag gjorde inte det för Alexandra kom hem och det blev middag. Efteråt låg vi i våra sängar och pratade. Alexandra berättade att dom inte hade sett en skymt av killarna fast att dom hade twittrat att dom var på något cafe inne i London.

Jag log för mig själv. Klart att de inte hade hittat killarna, dom hade ju pratat med mig hela eftermiddagen. Jag hade ju lovat Louis att inte säga någonting till någon, så jag försökte dölja mitt leende så gott det gick.

Alexandra somnade och jag låg vaken och funderade på om detta verkligen kunde vara på riktigt. Fem stycken killar såg mig och pratade med mig. Men pojken med den randiga tröjan och blågröna ögonen. Jag fick den där känslan att jag bara ville ta på hans hår och ge honom en kram. Den känslan hade jag aldrig upplevt förut.

-------------------------

Där kom den andra delen på novellen! ;)

Dom första dagarna på språkresan hade faktiskt varit bättre än jag hade väntat mig. Lektionerna var inte så svåra som jag hade trott. Familjen jag bodde hos tillsammans med Alexandra var jätte snäll och dom hade ett jätte stort fint hus med en pool på baksidan. Allt kändes lite som en dröm. Jag hade nästan väntat mig en jätte tråkig och fattig familj, jätte svåra engelska lektioner och inga nya vänner. Men det visade sig att ingenting stämde och jag Alexandra hade blivit riktig bra kompisar. Hon var dock lite mer framåt och hade lyckat skaffa sig många fler vänner än mig. Jag tror hon såg mig som en vanlig kompis, men för mig betydde hon mer. Jag var den där lite udda tjejen med långt mörkt hår och jordnära kläder, som ofta inte syntes eller hördes. Jag gillade helt enkelt att vara själv och hade lite svårt för att skaffa nya kompisar. Så efter skolan slutat och vi hade en fri eftermiddag bestämde jag mig för att trotsa ledarnas uppmaningar om att inte gå själv på stan. De andra tjejerna i min klass skulle ändå ut på kändisjakt. De pratade konstant om något brittiskt band, de hoppades väl på att hitta dom. Så jag passade på att smita. Jag vandrade planlöst runt på Londons gator och tittade i skyltfönster och på alla vackra hus. Efter någon timma hittade jag ett litet undangömt fik som såg mysigt ut. Jag gick in och upptäckte att det bara fanns ett stort bord och en liten disk. Men som tur var satt ingen där så jag satte mig närmast fönstret och gick och köpte en kaffe. Kaffet var bland det bästa jag hade druckit, jag skulle definitivt smita hit fler gånger.

Jag plockade upp mitt ritblock och pennorna ur min blommiga ryggsäck. Vi hade som tur inte fått några läxor än så jag kunde ägna mig åt saker jag tyckte om. Jag koncentrerade mig så mycket att jag inte märkte att fem killar kom in på fiket. Det var plötsligt när någon frågade mig någonting som jag vaknade med ett ryck.

- Is it okey, if we sitt here next to you? det stod fem killar i ungefär min ålder framför mig. Jag blev så förvånad att jag inte visste vad jag skulle svara. Den där pojkens ögon var så fantastiskt lätta att sjunka in i. Blå gröna, inte alls mörkbruna och dystert mörka som mina som mina.

-Sorry if I scared you, can we sit here? skrattade pojken.

-Uhm, of course you can. I was just so concentrated at my drawing.

-I saw that, can I take a look at it? sa pojken samtidigt som han satte sig ner på stolen mittemot mig. Jag sköt över häftet till honom medans jag kollade på dom andra. Jag hade sett dom här killarna förut, men jag kunde bara inte komma på var. Pojken framför mig avbröt mina tankar.

-This is really good. Did you draw that just out your mind?

-Yes, I really like english houses so I tried to draw one. But guys you have to tell me, have I meet you before? It’s something with you.

- Oh we’re sorry, we should have introduced us selfs! sa pojken med brunt lockigt hår.

- This is Louis. Sa han och pekade på pojken som satt framför mig. Louis blinkade åt mi. Jag vet inte hur tydligt det syntes men jag kände hur mina kinder blossade.

- And the guy over there who already had eaten up his cake is Niall, haha. Killarna skrattade. Förstod inte riktigt varför men jag skrattade också. Niall svarade,

- What? can you guys just let me love food. Sa han och skrattade lite.

- And this is Zayn. Sa han och pekade på killen med svart hår. Han log och jag log tillbaka.

- And over here is Liam. Forsatte killen.

- Hello. Sa Liam och log mot mig.

- And of course, I’m Harry. Sa han och skrattade lätt.

- Hi everybody, I’m sorry for my bad english but I am just here to study english.

- No, it’s really good actually. So you haven’t told us your name.

- Uh sorry, I’m Hedvig.

- Oh, like the owl in Harry Potter! sa Harry. We got something in common! Your like my owl, haha. Killarna och jag skrattade.

- Hahaha, yes. So you is a Harry Potter fan?

- Yes, we all are actually. Sa Naill med munnen fylld av sin andra kakbit. Killarna nickade instämmande.

- Than we have something more in common. Sa jag och skrattade lätt. Dom var så snälla och trevliga. Vi pratade säkert i någon timma, men så kom jag på att jag måste vara hemma till middagen om en halvtimma.

- Guys It was really nice to meet you, but I have to go now. Otherwise they maybe send me home to Sweden for not following the rolls. Can I met you again?

- We can give you a ride home if you want, I’m just going to check with Paul. Sa Louis och gick ut till en bil och pratade med en storvuxen man i svart tröja.

- Who’s Paul? Frågade jag dom andra killarna.

- It’s our lifegaurd. Svarade Liam lite tveksamt.

- You guys got a lifeguard? Why!?

- umn, we are like pretty famous here in England and actually everywhere else in the world. Sa Zayn som hade varit ganska tyst under tiden.

- Are you? What do you do? Sing?

-Yes, most girls in you age know who we are. I don’t think we should tell you who we are. You have to figur that out by your self. Sa Harry och blinkade åt mig.

----------------------------

Första delen på novellen. Hoppas ni gillar den!

Tänkte börja skriva noveller och den kommer att heta "I wish"

Bara som ni vet så har jag inte skrivit den! Men tänkte att ni

ville läsa den. Ni hittar novellen här under om ni vill kika på den.

http://www.iwishyoustolemyheart.blogspot.se/